GAMLA VÄNNER
Här presenteras några av de vovvar som haft betydelse för
kenneln,
avelsmässigt men också som bästa vänner.
Ranagårdens Tua, 2000-2008
Tua var kennelns första kleiner
münsterländer.
Hon hade
ett flertal
BIR- och BIG- placeringar på utställning.
Tua parades men fick aldrig några valpar. På äldre dar utvecklade
hon någon form av autoimmun sjukdom som förklarade flera av
de problem vi upplevde relaterat till hennes hälsa och i mars 2008
fick hon somna in. Saknaden är stor efter münstermonstret.
SU(d)CH SJ(d)CH Säröbos Hilda, 1992-2003
Hilda, dotter till J SU(d)CH Säröbos
Dagmar.
Hilda var en utmärkt jaktkamrat och omtyckt av alla.
Dessutom var hon både jakt- och utställningschampion.
Två kullar togs efter henne varav SJ(d)CH SU(d)CH
Säröbos Isa användes i avel på kenneln.
SU(d)CH SJ(d)CH Säröbos Isa, 1995-2000
Matte Gun Stolpe med SU(d)CH
SJ(d)CH Säröbos Isa,
strax före valpning -99. Isa leasades in av kenneln och fick här en
valpkull varav en valp behölls, vår egen SJ(d)CH Säröbos lilla Saga.
Isa förolyckades, mycket tragiskt, i trafiken.
Säröbos Hilmer, 1995-2000
Säröbos Hilmer, född 1995, var
bror till SJ(d)CH SU(d)CH Säröbos Isa
och evig favorit. Han blev tyvärr hastigt sjuk och fick somna in i förtid.
Hilmer var en bra, och framförallt rolig, jakthund, det hände alltid något i
skogen då han var med.
Han hade bra exteriör och en toppenpäls.
Han var dessutom extremt lydig och
lättlärd och därför mycket omtyckt av alla.
Sorgen efter Hilmer var mycket
svår
men minnena av honom är bara ljusa.
J SU(d)CH Säröbos Dagmar, 1989-1999
Dagmar var dotter till stamtiken i
modern tid, SJ(d)CH Raija, och Johannas
första egna tax,
ett riktigt litet troll. Hon gick flera lydnadskurser men var oerhört
egen. Nästan som
för att retas så gjorde hon alltid tvärtemot det matte sade och
orsakade
många
skratt hos vänner och bekanta. Hon fungerade bra på jakten
men hade en
tendens
att vilja
hålla på lite längre än alla andra.
Hon hade en kull valpar, där Hilda blev kvar hos oss.
SJ(d)CH Raija, 1985-1995
Kennelns stamtik i modern tid,
SJ(d)CH Raija, var en makalös jakthund
och tomheten blev stor då hon lämnade oss. Hon hade en valpkull,
varav en tik,
Dagmar,
blev kvar
på kenneln. Raija var "typisk tax" och
krävde ett par dressyrkurser
innan
hon självmant kom
till matte i skogen.
På bilden ses hon som valp och på den tiden
fanns också
en springer spaniel
vid namn Pipe hos oss. De två blev de bästa vänner,
Raija älskade Pipes
långa
härliga öron vilka
var utmärkta att hänga och dingla i.
På gamla dagar, då de yngre
förmågorna på kenneln fick komma
ut lite
oftare än Raija
protesterade hon på sitt eget lilla vis; hon rev ner
saker från bord.
Hon blev
expert på att hitta en liten flik på duken och vips, så rök grejorna i
golvet.
Akita, 1994-2002
Samojeden Akita var en så kallad
olycka som hamnade hos Johanna av
en slump,
vid sex månaders ålder.
Hon var allt för stor för att ställas ut och hade en
skada i ett
framben som
gjorde att hon ej kunde
fungera som draghund.
Hon var dessutom
extremt skotträdd efter att ha blivit
skrämd av raketer på nyår,
och utvecklade därefter
också åskrädsla. Till slut var hon rädd för allt
som
mullrade, lastbilar eller blåst, allt var farligt. Johanna kämpade med
problemen i åtta långa år men till
slut blev Akita
aggressiv i
samband med
rädslan och situationen blev ohållbar. Akita fick somna in en
höstdag 2002.
På grund av
mentaliteten fick hon aldrig några valpar.
Brigadoon Silver Pipe, 1978-1989
Springer spanielhanen Pipe fungerade som apporterande och
stötande
fågelhund på kenneln under 80-talet.
Han var mycket duktig men utvecklade
en hörselskada som
gjorde det svårare att
kommunicera med honom.
Han och
taxen Raija var bästa kompisar
och följdes åt i vått och torrt. Pipe
var
meriterad på utställning
och en utmärkt jakthund
men användes ej i avel
på grund av hörselskadan, då
vi inte visste om den
var medfödd eller ej.
Fjärråsens Lissi, 1943-1954
Engelska settrar hölls också på
kenneln med framgång under 40- och 50-talet.
Här
syns
Fjäråsens Lissi, kallad Lisa, född -43. Lisa lämnade fyra valpkullar,
varav
bland andra hanen Pelle,
född -48, blev kvar på kenneln. Lisa var av god
exteriör och dessutom
en
utmärkt jakthund. Med på bilden finns också
kennelns grundare
Heine Rönnbom, Ingers far, i Kullavik.
Tina, 1949-1965
Vortsehn Tina, Ingers favorit i unga år, var en underbar hund
som följde
Inger
vart hon än gick. Tina var meriterad på utställning och fungerade bra
på
jakt. Hon fick en valpkull på elva
valpar och blev själv hela sexton år gammal.
Jägmästaregårdens Zenta, 1953-1957
Schillerstövaren Jägmästaregårdens
Zenta, kallad Tussa, hade flera
CACIB på utställning
och stora framgångar på jaktprov. Hon hade egentligen
endast ett skönhetsfel
att peka på,
en uppåtstående tå, som berodde på en
avskuren sena i tassen. Tyvärr
skadades hon svårt
under en flygtur hem från en
utställning i Finland, då hon tagit sig
ur
buren, i planet, och
slagit i huvudet.
Denna skada orsakade senare anfall och
man tvingades
avliva henne,
innan hon hann starta sin bana som avelstik.
Lord, 1950-1961
May Rönnbom, Heines fru och Ingers mor, syns här på bilden med
schillerstövaren Lord.
Han
hade jaktmeriter på räv och var en utmärkt
familjehund. Han var pappa
till en
valpkull.